Filifjonk!

Fick ett underbart tips från den gode Kjell Enhager som jag lyssnade till förra helgen som fungerade klockrent idag. Det var såhär:
Kjell kom kände ett tag när barnen var mindre att alla i familjen var så gnälliga och irriterade på småsaker så han kallade till familjemöte. Han hade just jobbat vid en teater i Göteborg och innan ensemblen gick upp på scenen ställde sig alla med händerna rakt upp mot taket. De vände upp blicken mot taket också och log med hela ansiktet. Detta gjorde de för att bli av med oroliga eller nervösa känslor. Rörelsen ser ju ganska knäpp ut och och känslan i kroppen fokuserade på det lustiga i det hela. med den känslan i kroppen istället för nervositet gick de ut på scenen och var övertygade om att prestationen blev bättre. (Han påpekade också att om man ställs inför ett problem ska man istället för att sucka och stånka säga t ex Härligt!. Med en härlighetskänsla i kroppen kan du lättare hitta en lösning på problemet. Sant eller inte, kan vara värt att pröva). Hur som helst så ville han använda sig av den rörelsen de på teatern använt men för att det skulle bli lite roligare i familjen så lade han till ordet FILIFJONK. Så de bestämde att om någon gick runt och var lite gnällig över något så fick en annan familjemedlem säga Filifjonk och då var den gnälliga tvungen att sträcka upp händerna i luften, titta upp i taket, le med hela ansiktet och högt säga Filifjonk! Om man inte gjorde detta fick man t ex diska en månad eller liknande.
Jag berättade detta för barnen här hemma och de tyckte det var en kul grej och ville pröva. Så vi skrev på ett kontrakt där det står vad "straffet" blir om man inte säger filifjonk när man blir tillsagd att göra det.
Så idag under fredagsmyset började det tjafsas i soffan om att ta bort ben som var i vägen m.m och alla vart lite gnälliga på alla. Mitt i allt sträcker den yngsta upp händerna mot taket och trots att tårarna rann så ler han och skriker FILIFJONK! Först vart det alldeles tyst och sen började vi skratta. Vi andra sa också filifjonk och sen satt vi nog och fnittra åt det hela i en halvtimme. Det arga försvann och kom inte tillbaka. Så nog fungerade det alltid....denna gång.