Jag och grabbarna tog en filmkväll och såg De fem legenderna. Visste inte så mycket om den innan men blev helt förtrollad. En väldigt härlig film med barns förundran i fokus. Fick mig att fundera igen på ordet förundran som jag i mitt jobb många gånger stött och blött i tanken. Vilken underbar känsla det är att bli just förundrad och hur man med åren glömmer den känslan lite grann. Att bli förundrad över de små stunderna och många av de saker som man tar för givet. Ska från och med nu försöka förundras mer och framförallt minnas och stanna kvar i den känslan lite längre när den väl dyker upp.
En film jag rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar