Det är ganska fantastiskt. Efter en vecka med kräks, lavemang, skolvägran, magont, sömnlöshet och akutenbesök så känner jag mig ganska slut...å ändå älskar man de där små liven mer än livet självt. Å det är väl just därför som man orkar ibland. De är ju det käraste man har!
Published with Blogger-droid v2.0.3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar